Stor-Gumjan är, jämte sonen Lill-Gumjan, traktens stora sagofigurer. Enligt sägnen bodde långliga tider tillbaka en jättelik man, Stor-Gumjan, i en bergs-”grav” på vägen till Valåsen. Av bygdens folk betraktades han som halvt övernaturlig och framförallt var kvinnorna rädda för honom. När en flicka från Hammarby gård var på väg till Valåsens fäbodar passade Stor-Gumjan på att röva bort henne och föra henne till sin grotta. Hon blev kvar hos jätten en lång tid och födde honom en son, Lill-Gumjan. Stor-Gumjan hade samlat många värdefulla saker och var i besittning av mycket silver och guld. Det anses ej uteslutet att såväl Stor-Gumjan som sonen varit verkliga personer, fastän de genom enorm styrka och säreget levnadssätt fått ett övernaturligt skimmer kring sig.
Anm. Namnet Gumjan har i senare tid tolkats som en förvanskning av Gunbjörn.
Jämför gårdsnamnet Gumjans (Gunbjörns) i Överhogdal.
För den som vill vandra i skog och mark, är Storgumjans- och Lillgumjansgraven Fina utflyktsmål.
Vad är sant och vad är sägen?
"Stor-Gumjan" hette egentligen Gnubjörn Tryggesson han nämns i dokument från början av 1400-talet förmodligen var han född mellan 1380 och 1390. Han tillhörde en storsläkt i Ytterhogdal med bröder, farbröder och kusiner, han hade minst två söner Sigurd och "Iitsle Gunbjörn" (Lill-Gumjan). Gunbjörn hade eget sigill och köpte ett laxfiske i Ljungarn vilket visade på status och förmögenhet, kanske var han köpman. I sägnerna har han omvandlats till halvtroll varför vet man inte riktigt, kanske var han rik som ett troll eller elak som ett troll. Sägnerna har med tiden förvandlats till folksagor som ingenting berättar om den riktiga Stor-Gumjan. I många sägenvarianter knyts Gunbjörn till Hammarby dessvärre bygdes den gården inte för än i mitten av 1500-talet av landsköpmannen Jon Bång. Han var rik och sägen säger att det byggdes en loftgång runt hela huset där Bång skulle ta sin kvällspromenad men istället ramlade han ner och dog. Dessa två personer har i sägnena smält ihop till en sägengestalt.
Hur gravsänkan vad Valåsen fått sitt namn vet man inte. Enligt en sägen från 1699 låg en jätte vid namn "Herr Gunbjörn" begravd där. 1704 besökte prosten Olof Broman platsen och han fick veta att det hade bott ett troll i gravsänkan. Trollet tagit en flicka från Hammarby och med henne fått sonen Stor-Gumjan. Prosten var säker på att det bodde spöken, gastar och onda djur i Stor-Gumjansgraven och att alla som råkade komma i närheten skulle komma i olycka och elände. En annan sägen säger att Stor-Gumjan var Norrlandsrikaste köpman. Han köpte stöldgods av gravplundrare och tog upp skatt från samerna som han hänsynslöst plundrade. På nätterna satt han i en grotta i Valåsberget och räknade sina skatter. Sägen säger sen att med samisk magi gick dörren till grottan i baklås vilket ledde till att Stor-Gumjan blev inlåst och svälte ihjäl bland sina skatter. Ljus och eldar, irrblodd och spöken ska allt sedan dess ha husserat kring Stor-Gumjans grav.