Klockan 08:30 en torsdag morgon öppnar Svante Johansson dörren till huset Jugas i
Ytterhogdal. Med ett leende på läpparna och första koppen kaffe nydrucken är han redo för
att ge mig en rundtur på gården och de områden runtomkring där han tillsammans med Åsa
Regnander Dahl har massor av djur. Sammanlagt har de ungefär 40 getter, 19 kor (kalvar
inräknade), fyra hundar, tre hästar, två grisar och en katt som förser dem med bland annat
mjölk, ost och kärlek.
Vårt första stopp är i den stora hagen mittemot Bengs-gårn som sträcker sig mellan Mirårs
hus och Finnbacken. Området är väldigt stort och perfekt för korna, kalvarna, hästarna och
getterna som betar där tillsammans. För bara någon månad sedan var delar av hagens område
igenväxt, täckt av sly och buskage. Nu har djuren ätit sig fram i en rasande fart och förvandlat
den tidigare djungeln till ett ställe där man utan problem kan ta sig fram. Får de fortsätta i
samma takt framöver tror Svante att området kan återgå till att bli gräsmatta igen. Med tanke
på att mycket av slyn och gräset redan har ätits upp får djuren även höbalar att äta ute i hagen.
Att köra ut balar är bara en av de arbetsuppgifter som Svante berättar om. En vanlig dag för
honom kan innefatta allt från att mjölka korna och slå gräs till att plåstra om getter som har
stångats av sig hornen. Med andra ord är det ofta full fart på Jugas.
Efter att ha hälsat på djuren i den stora hagen fortsätter vi vidare tillbaka till ladugården, där
Svante och Åsa har sina två grisar. I närheten finns även katten, de fyra hundarna och några
av getterna som håller till inne i ladugården. Djuren har alltid varit en del av Svantes liv, på
ett eller annat sätt. Under uppväxten i Sigtuna hade hans pappa ridskola och senare i livet har
han haft både turridning i fjällen och tagit hand om mjölkkor i Ljusnedal. Numera jobbar han
heltid med djuren på gården, samt att han även är iväg på hästkurser i Härjedalen och Norge.
Att endast försörja sig på djuren är inte möjligt, vilket är något vi pratar mycket om under vår
träff på torsdagsmorgonen. Svante förklarar att det är svårt att kunna leva på djurbruket som
mindre bonde i Sverige eftersom företagen inte hämtar upp exempelvis mjölk om man inte
kan producera en viss mängd. Många behöver därför kombinera djuren med extrajobb.
Engagemanget i jordbruksfrågorna och kärleken för djuren är något som märks tydligt på
gården. När jag frågar Svante om han har något favoritdjur svarar han med ett skratt “alla!”. I
slutet av rundturen träffar jag också Åsa, som välkomnar mig in på Jugas. Morgonen var
väldigt trevlig och jag vill tacka Svante och Åsa för att de tog sig tid att träffa mig. Jag vill
också tacka dem för att de väljer att ha sina djur här i Ytterhogdal, som både röjer upp
igenväxta områden och ger lite fart på byn.
Text & bild: Karolina Bengtsson
